operation...

Detta är det svåraste jag gjort i hela mitt liv!!!! Mats och Fredrik körde in till Lund vid 06.30...att krama min lilla pojke...mitt liv och säga hej då ,vi kommer så fort vi får, lycka till och kom ihåg at tänka positiva tankar...det här kommer att gå jättebra...att lämna mitt barn i någon annans händer...herre gud!!!! vad svårt!!! Såååå ont det gör...

Elias kramade sin storebror så hårt och så länge...och jag lovade att de skulle få träffas så snart det bara var möjligt...Johanna som den fina storasyster hon är kramade sin lillebror och önskade lycka till och jag vet att detta är jättekämpigt även för henne....vilka fina barn vi har!!!! De är bäst i världen.....jag älskar er!!! Ni är mitt liv...alla ni tre underbara....

Nu har alla åkt och jag sitter här ensam med alla tårar och alla tankar ...Jag var nyss uppe på Fredriks rum och avtrycken av hans huvud fanns kvar på hans kudde...jag borrade in mitt ansikte i den och kunde inte längre hålla tillbaks mina tårar....trodde inte man kunde gråta så mycket...helst av allt skulle jag bara vilja åka dit och hämta hem honom...skita i alltihop...men han vill ju själv och har väntat så länge...jag kan bara hoppas och be att allt ska gå jättebra...min älskade lilla Fredrik...mitt liv...min kärlek...den bästa son man någonsin kan önska...jag älskar dig....



minuterna segar sig fram en efter en...snart är det dags... runt elvatiden trodde de att det skulle operera honom...sov så gott älskade lilla barn så ses vi så fort du vaknat upp igen efter operationen...det kommer gå bra...

Mats kom hem vid halv tolv. De hade hämtat Fredrik lite i elva. Mats fick inte följa med in på op utan de fick säga hej innan...Vi vankade av och an här hemma och visste inte riktigt hur vi skulle få tiden att gå...vilken pärs!!! Ringe THIVA vid halv två men då hade han ännu inte kommit dit. Vi körde och handlade lite matvaror för att försöka skingra tankarna men de som såg oss undrade nog....måste sett ut som två zoombies med svullna ögon. Hann bara innanför dörren när min mobil ringde....det var en tjej från post op som talade om att Fredrik var hos dem nu och att en av gärna fick komma och hälsa på honom.... hon undrade om jag ville prata ett par ord med honom i tel...om jag ville!!!! Han var såååå trött och somnade mellan mina frågor....men bara att få höra hans röst!!!!

Mamma och far körde och hämtade hem Elias från fritids och Mats och jag körde till Lund. Tyvärr fick vi ju bara vara en besökare men Mats gick in först och sedan blev det min tur... Jag var rädd för vilken syn jag skulle möta med tanke på hur trött han lät....Längst in i hörnan av den stora salen halvsatt han i sängen med hörlurar på huvudet och kollade simson....den lycka jag kände då kan jag inte sätta ord på...lille vän!!! Så många sladdar och slangar, förband, drän, kateter,satmätare, syrgas...har säkert glömt något...men strunt samma!!!! Vilken lycka!!!

Stannade bara en kort stund och bestämde att vi skulle komma till honom lite senare när han kom tillbaks på avdelningen och det gjorde vi också...Mats först och sedan jag...Han var såååå trött, men hade iallafall inte ont...hoppas att han slipper det även framöver...Han käkade en smörgås och drack lite cola när jag var där och såklart blev det nog lite häftigt så det kom upp igen...stackare...inte så skönt när man just blivit opererad i bröstkorgen...men han är tapper vår älskling...inget ont alls sade han...

Ville knappt lämna honom där men han lovade ringa om det var något...han var så positiv och vid gott mod...hoppas att det är ännu lite bättre imorgon...

sov så gott min pojke...så ses vi imorgon igen....



natti natti...

Förstår att du känner dej orolig.Man slutar aldrig att oroa sej för sina barn,stora som små.Det ska nog gå bra ,ska du se<3<3<3

Skönt att allt gick bra<3