skit också...

Ibland så tänker och känner jag att jag måste vara en trist och tradig människa...sur, gnällig och totalt värdelös...
Ibland så känner jag att jag ger utav allt mitt bästa på mitt jobb och till utomstående för att sedan komma hem urlakad som en gammal sunkig disktrasa...så jä....la trött på mig själv att jag knappt står ut med mig själv...skäller, tjatar och gnatar...

jag vill inte vara sån...verkligen inte och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte alltid är sån...men ibland är det inte lätt att vara människa...så mycket man ska leva upp till...så mycket man ska ge och ta...så mycket man ska lära och lära ut...så mycket krav...så mycket känslor som ibland bubblar över och man bara känner för att gråta....och till sist vet man inte varför man egentligen gråter...blir så slut i hela mitt innre...vet inte riktigt hur jag ska förklara...

Livet är ibland en hård skola...ibland tänker jag så...att livet här och nu...allt man går igenom...både glädje och sorg är för att lära...kanske kanske en dag i ett annat liv ...kansk kanske blir man en gång den där perfekta mamman som gör allt rätt med sina barn...den perfekta hustrun...kanske...

men en sak vet jag och det är att jag älskar mina barn och min man över allt annat...så är det bara...så mycket att det ibland gör ont...det finns inget som jag heller är så stolt över som just er...min familj...



se mig för här är jag, låt mig få komma nära
till era hjärtan så som den jag är
den jag försöker vara
ge mig min morgondag
min enda längtan nu och här
älska mig för den jag är............

Ja så kan man känna ibland när man är lite trött men man får ta nya tag.Nu är vi hemma i Sweden igen

och försöker komma tillbaka till vardagen.

Så känner nog alla lite då o då,men ingen kan vara perfekt.Man gör sitt bästa och hoppas att det räcker till ,i alla fall för dem som betyder ngt.